Kära Moder Natur. Jag vet inte om du läser bloggar. Jag känner mig väldigt osäker på om du läser min, men eftersom det är den bredaste kanal jag har för att nå ut i världen gör jag ett försök och hoppas att mitt budskap når dig.

Det är nämligen så att jag har några klagomål som jag gärna vill framföra. Det gäller vädret som du förstår. Vädret och hur du hanterar det. Jag hoppas att du är mottaglig för lite konstruktiv kritik, även om det är lite för sent för att räta upp årets projekt kanske du kan ta med dig en del av mina förslag i planeringen för nästa år.

Jo, så här är det. Jag är inte riktigt nöjd med hur saker och ting har artat sig den här sommaren. Om du frågar mig så har den snarare urartat. Jag ska ge dig några exempel.

1. Förra året sådde jag sommarblomster i en rabatt. Ringblommor, blåklint och sommaraster förgyllde vår vardag från juni till september och vi kunde plocka in bukett efter bukett. Det var ljuvligt och jag vill verkligen tacka för det!

Självklart ville jag upprepa succén i år igen så frön inköptes och tjälsprickning inväntades. Du höll ju igen lite på vårvärmen i år så fröna kom inte i jord förrän i slutet på maj, men jag hade ändå gott hopp om att få njuta av blomsterprakt även denna sommar.

Just i detta nu frodas min rabatt. Av ogräs. Inte en sommarblomma så långt ögat kan nå för vad jag har förstått så behöver sommarblommor just sommar för att växa. Värme. Sol. Sånt.

2. Jag dristade mig till att sätta sallat i år. Gott. Tycker jag. Tycker mördarsniglarna.

Hur tänkte du när du gav dessa slemmiga varelser perfekta förutsättningar för att leva, frodas och föröka sig i år? Fukten. De älskar den. Den blöta, tveksamma värmen. De kan inte vara utan den.

En vän till oss tog ett varv i trädgården häromdagen och halshögg över trehundra sniglar. Det är fler än alla invånarna i vår by. Hur ska mina tjugo salladshuvuden kunna stå pall för en sådan invasion?

Mitt förslag är att du satsar mer på Spanien när det gäller sniglarna och ger dem lite sämre förutsättningar här i Sverige. Det är väl i Spanien de hör hemma, om inte jag missuppfattat saken. Inte så att jag motsätter mig rörlighet mellan gränser, migration, hjälp till asylsökande och så vidare, men när det gäller just sniglar så måste jag erkänna att jag är kraftigt inskränkt. Rent av rasistisk och det tycker jag att du också borde bli.

3. När det gäller fukten, rotblötan om du så vill, så skulle jag vilja ge dig ytterligare ett par exempel på att det inte blivit särskilt lyckat i år.

Mina jordgubbar har blivit skäggubbar. Den fuktiga värmen gör att de utvecklar svårartad gråmögelpåväxt i hela gubbansiktet. Oätligt. Äckligt. Och imorse fick jag se detta gråmögel i en skepnad jag aldrig skådat förr.

Gräsklippet som låg kvar som små korvar på gräsmattan efter senaste klippningen hade blivit grått. Grått och ludet. Först trodde jag att det var de vidriga mördarsniglarna som muterat och blivit till själva essensen av all den här blöta, kalla sommarens vidrighet, men så var det alltså inte.

Hur som helst så var det gräsklippsgråmögelkorvarna som fick mig att bestämma mig för att skriva till dig. Det, och att jag såg att fåglarna ätit upp mina röda vinbär. Jag skriver med vädjan i rösten, kära Moder Natur. Ge oss en sommar värd namnet! Låt i alla fall en månad eller så få bli fylld av allt det där som mördarsniglar och gråmögel hatar och som vi andra älskar: Sol och torr värme.

Om inte det går, om det är för mycket begärt, så kan du väl åtminstone ha denna flopp i åtanke när du drar upp riktlinjerna för kommande år. Jag vet ju att du kan så mycket bättre och två fel gör som bekant inte ett rätt. 

Tack för mig.