Den här trinda lilla ungen blev fotograferad för exakt ett år sedan idag. Januari 2011. En av alla dessa månader av ångest och oro över kaskadkräkningar och viktuppgång. Knappen hade suttit på sin plats på magen i ungefär två månader och Signe hade helt slutat att äta på egen hand. Vad jag minns så var vårt enda fokus att få i vår dotter så mycket mat som möjligt. Alla de mängder som hon kräktes upp matade vi till igen och den automatiska matpumpen gick varm. Dag som natt.

Ändå hade vi ont i magen varje gång det var dags för vägning på sjukhuset eller på BVC. Hur skulle hon ha kunnat gå upp i vikt? Hon hade ju kräkts SÅ mycket. Men Signe hon förvånade oss varje gång. Hon gick upp i vikt som ett riktigt A-barn och vi fick ståendet ovationer från läkare och sköterskor. Viktkurvor, mungipor och tummar pekade uppåt inom sjukvården men hemma grät jag av uppgivenhet. Skulle det verkligen vara så här?

Nu i efterhand… Alltså. Vi var ju dumma i huvudet rent ut sagt. Varför matade vi henne så mycket? Ja, varför vi gjorde det är väl inte så svårt att svara på egentligen. Vi gjorde det för att vi trodde att det var rätt. För att andra, som vi trodde var bättre vetande, sa det till oss. Men allvarligt, hon var ju tjock som en liten tunna. Varför var det ingen som kom på tanken att kanske lite mindre mat kunde vara på sin plats? Hon spydde upp hälften av det vi gav henne och gick ändå upp prima i vikt. Plus och minus. Det borde inte krävas mer än grundläggande matematikkunskaper för att lösa den ekvationen.

När läkaren i Graz fick se vilka mängder Signe fick i sig meddelade hon kort och koncist: Ni ger henne för mycket mat. Det är därför hon kräks. Jag måste erkänna att jag var skeptisk. Mycket skeptisk. Men jag gjorde som hon sade, minskade matmängden något och sedan den dagen har Signe inte kräkts mer än någon enstaka gång.

Alla ni där ute som idag är i samma läge som vi var för ett år sedan; jag säger bara gavage!

Gavage är en metod för att få fram riktigt fin och fet gåslever av bästa kvalité. Sådan där foie gras som kockar och gourmander världen över ger tummen upp och glada miner. Gässen sondmatas helt enkelt med en mycket fet och kolhydratrik kost flera gånger om dagen. Ett rör körs ner i matstrupen på fåglarna och så pumpas maten in. Levern kan bli upp till tio gånger större än normalt och det händer att en och annan gås avlider av brusten lever eller genom att drunkna i sina egna spyor.

Metoden är förbjuden i Sverige. För så där kan man ju inte behandla djur. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En hälsning från den alltid så lyckade, svala bloggfamiljen med genomglada, vackra barn och ett grundmurat kärleksfullt föräldraförhållande.   ...................................   Ja.... och så en från familjen som inledde julen med magsj...

Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog f...

För er som läste om vårt löparinitiativ kopplat till Musikhjälpen 2013 och tyckte att det var en bra grej - så här gick det. Eller, sprang det snarare...     TACK alla ni som bidrog. Ni ger mig hopp om mänskligheten. ...

Lucka #12: Tre kilometers promenad. Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och pre...

http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/lonesome-runners?sent=success En mil. 44 varv. Hittills över 11 000 kr i bössan. Trött och nöjd.   ...