Det gick bra. Jag andas ut. Vågen visade 350 gram upp från förra månaden och vi fick ett försiktigt ”Det var väl bra” från sköterskan.

Vikten var alltså okej men värre var det med såret. Det är helt enkelt inget sår. Det är ett hål. Fortfarande. Sköterska tog en liten kateter, en smal slang, och förde in den rakt in i magsäcken. Inte konstigt att det vätskat. Inte konstigt att vi behövt byta förband så ofta. Suck! Sköterskan behandlade granulomet och ska diskutera eventuell sömnad med kirurgen.

Allt omplåstrande har anfrätt huden runt knapphålet illa och det har så klart inte blivit bättre av att frätande magvätska läckt ut. I nuläget lyser det som en röd gloria där knappen förut satt och jag anar att det svider, men Signe klagar inte. Hon klagar nästan aldrig den flickan. Hon är underbar.

Nu ska vi i alla fall smörja och lufta magen så gott det går och höra av oss till sköterskan i början av nästa vecka igen. Då ska vi prata knapphål, granulom och suturer. Inte vikt. Det känns bra.

Och här kommer dagen i bilder…