När jag kom hem från jobbet idag låg Alvin och sov. Lille tappre Alvin, snart fem år, som utan knot kräkts i en spann halva dagen, inte fått i sig mer än lite vatten och sagt ifrån att Signe inte fick vara på hans rum för att hon kunde bli smittad då.

Jag väckte honom försiktigt, kollade läget och meddelade att både mamman och isglassen som han längtat så efter hela dagen nu fanns på plats. Den lille vasen ålade sig upp ur sängen och fick i sig en glass medan vi andra åt middag. En stund senare ville även han ha lite mat och tack-och-lov fick han behålla den. Vi tror på att faran är över för hans del och vänder blicken mot lillasyster. Än så länge inga tecken på minskad matlust i alla fall. Hon satt i soffan och sölade med isglass tillsammans med brorsan ikväll och verkade precis lika piggelin som vanligt.