Mammor gör skillnad! Mammor kan förändra världen! Det visar väl inte minst årets pristagare av Nobels fredspris.

Jag blev helt tårögd idag när jag lyssnade på radio och fick höra den helt fantastiska berättelsen om hur Leymah Gbowee och Women of Liberia Mass Action for Peace pressade fram ett slut på ett fjorton år långt, blodsmättat inbördeskrig i Liberia. Vitklädda kvinnor, som till slut uppgick i tusental, samlades varje dag på fiskmarknaden i Monrovia och bad och sjöng tillsammans i protest mot dödandet, våldtäkterna och lidandet i landet. Som en mänsklig sköld gick de ut till den del av staden där kulorna regnade mellan de olika krigsherrarnas styrkor. Vid åsynen av alla mammor, systrar och döttrar slutade männen skjuta mot varandra och frågade ”Vad vill ni våra mödrar?” Svaret löd: ”Eldupphör så att människor kan gå och hämta mat.”

Efter år av fredligt protesterande och ett stort mått av övertalningsförmåga fick kvinnorna krigsherrarna att resa till Ghana och sätta sig mittemot varandra vid förhandlingsbordet. Men de lät dem inte resa ensamma. Efter ett enträget skramlande efter pengar fick de ihop pengar till fem flygbiljetter. Fem kvinnor från rörelsen reste till Ghana och väl på plats organiserade de en stor skara liberianska kvinnor som i vita t-shirtar ställde sig utanför dörrarna till lyxhotellet där förhandlingarna ägde rum. När resultaten dröjde och kvinnorna märkte att dessa maktens män mest tycktes hänge sig åt att avnjuta lyxig mat och klä upp sig i exklusiva kläder, medan folket hemma i Liberia fortsatte att lida och dö i kriget, meddelade de att de inte tänkte flytta på sig innan männen där inne kom överens om ett fredsavtal. Kvinnorna bildade en mänsklig kedja runt byggnaden och några av dem hotade till och med att klä av sig nakna utanför hotellet.

Ett fredsavtal kom till stånd och idag är en annan av fredspristagarna, Ellen Johnson Sirleaf, president i landet. Afrikas första kvinnliga stadschef. Hon får priset för att hon lyckats bibehålla freden i landet och vem, jag undrar vem, kan inte tycka att en sådan berättelse är fantastik? Att sådana kvinnor är fantastiska? Deras drivkraft var inte makt, inte pengar, inte ära eller berömmelse. Det som drev dem var deras egna barns välmående, deras systrars säkerhet, deras makars och bröders välbefinnande. De var mammor som var beredda att göra vad som helst för sina barn, till och med gå emot kulregn.

Nu kanske jag blir anklagad för att dra för stora växlar på det här men jag måste ändå, i ljuset från kvinnorna i Liberia, få lyfta fram alla mammor som jag kommer i kontakt med genom den här bloggen. Mammor till sjuka barn, mammor till barn med annorlunda kromosomuppsättningar, mammor till skadade barn, mammor till barn som av olika anledningar inte äter. Mammor som frågar, mammor som ifrågasätter, mammor som inte ger sig, som strider och våndas för sina barns rätt till ett bättre liv. Jag säger inte att jag vill nominera oss till något pris, men jag kan inte låta bli att fascineras av den envishet och den styrka som kan flöda från ett modershjärta och hur det hjärtat kan blöda i kärlek för sin avkomma.

Pris ske alla dessa mammor!