Jag ligger bredvid Alvin när han somnar. Det blev sent ikväll och han är trött. Så trött att han till och med sa själv att vi inte skulle läsa någon bok. Han ville bara att jag skulle ligga bredvid. Så då gör jag det.

Jag ligger i den dämpade belysningen från nattlampan, lyssnar på andetag, väntar på att de ska bli tyngre och känner den lilla kroppen mot min. Tänker att den inte är så liten längre, fyra och ett halvt år gammal. Benen fortsätter långt ner under täcket och händerna som håller i den vita nallen har inget bebisaktigt över sig alls. De är smala, fortfarande lite bruna efter sommarens sol och fingernaglarna är kortklippta. En pojkes händer.

Jag stryker min hand över mjuk, mjuk hud. Drar handen över hans ansikte, från pannan och ner över ögonen. Berättar viskande att just så gjorde jag när han var en liten bebis och inte kom till ro. Först fladdrar de långa, ljusa ögonfransarna ideligen upp i min handflata, men när jag berättar om när han var liten så stängs ögonlocken över de stora blå och andningen blir långsamt tyngre.

Och mitt hjärta snörps ihop. Bröstkorgen imploderar. Jag tänker att jag inte visste, att jag inte hade någon aning om hur mina egna föräldrar egentligen älskade mig genom hela min barndom. Visst vet jag att de älskar mig, men inte att det kändes så här. Att det gjorde så ont. Så tänker jag på boken jag läser, den där mamman i familjen dör i början. Jag tänker på att mammor dör, att jag inte vill dö, att jag nästan kan vilja sluta leva för att inte riskera att dö.

Jag drar mitt huvud närmare Alvins. Han sover nu och jag drar långsamt näsan över hans kortklippta hår innan jag reser mig ur sängen. Jag känner doften som bara är hans och tänker att det är tur att han inte vet, att han inte förstår hur hans mammas tankar far eller hur ont det gör att älska honom.

 

Anna

16 september 2011 07:20

Jag skulle kommenterat på detta igår när jag läste det men kunde inte för jag grinade och ville bara gå in och lägga mig hos Bella en stund... Finaste och vackraste kärleksförklaringen jag läst. Kram!

http://fridafilur.blogspot.com

 

Jessica

21 september 2011 19:59

Så vackert. Tårarna rinner och jag känner mig ödmjuk och tacksam för min fina dottern som sover så sött... Du har rätt, det känns i hjärtat. Det gör ont att älska. Men vilken ljuvlig smärta. Tack för en ärlig, fin och äkta blogg. Tack för att du delar med dig av livets upp och nedgångar!

 

Malin

27 september 2011 15:54

Fasen så bra du skriver. Jag gråter o gråter. TACK för att du sätter ord på det mesta av det jag känner men själv inte klarar av att uttrycka. TACK för att du har en så himla fin blogg. Hade i ärlighetens namn glömt av den o inte kikat in här på evigheter men när jag läst det senaste du skrivit kan jag inte för mitt liv fatta att jag kunde glömma den!
Stor kram!
Malin

http://www.malinkjellberg.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En hälsning från den alltid så lyckade, svala bloggfamiljen med genomglada, vackra barn och ett grundmurat kärleksfullt föräldraförhållande.   ...................................   Ja.... och så en från familjen som inledde julen med magsj...

Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog f...

För er som läste om vårt löparinitiativ kopplat till Musikhjälpen 2013 och tyckte att det var en bra grej - så här gick det. Eller, sprang det snarare...     TACK alla ni som bidrog. Ni ger mig hopp om mänskligheten. ...

Lucka #12: Tre kilometers promenad. Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och pre...

http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/lonesome-runners?sent=success En mil. 44 varv. Hittills över 11 000 kr i bössan. Trött och nöjd.   ...