Jag var hemma hos svärmor igår och satt och bläddrade i hennes veckotidningar.  Jag ÄLSKAR sidorna med tips och tricks av typen ”Imma på vindrutan? Skär ett äpple mitt itu och gnid rent rutan med det.” ”Hållbart julpyssel? Gör en dörrkrans av tennisbollar som spraymålas gröna.” (Ja, det är autentiska tips från en veckotidning nära dig.”

I just det nummer som jag tittade i igår tipsades det om att själv tillverka en tratt av en PET-flaska och använda denna för att fylla på bensin i gräsklipparen. ”Istället för att använda hushållstratten.” Jag antar att tipsaren själv blandat trattar allt för ofta, fått i sig en slatt bensin för mycket och nu ville hindra andra från att begå samma misstag.

På en annan sida kunde kunskapstörstande läsare få svar på diverse hushållsrelaterade frågor genom att skicka in brev till någon form av expert. En fråga löd i stora drag ”Vilket är receptet på Berlinerkransar?” Jag kunde inte låta bli att kontemplera en stund över hur olika vi människor söker oss information.

Denna kvinna hade alltså kommit på att hon en gång smakat en god liten kaka och nu blivit sugen på att smaka den på nytt. Hon mindes namnet på bakverket men inte receptet. Hon författar då ett brev med en fråga till en tidning med en expert på allehanda ting, bland annat recept. Brevet läggs i ett kuvert som hon sätter porto på och bär iväg till närmaste brevlåda. Hon postar brevet och går sedan hem och hoppas på att brevet och frågan når fram till experten och att denne kan finna svaret hon söker. Vidare hoppas hon att frågan och givetvis svaret får plats i tidningen, att inte just den spalten blivit fylld av andra hushållsrelaterade spörsmål. Spänd av förväntan öppnar hon en vecka senare den rykande färska tidning som just landat i brevlådan. (Jag antar att hon är en prenumerant.) Så glad hon måste blivit när hon fick svaret, när hon fick sitt recept och hoppas, hoppas att kakorna blev just så goda som hon mindes dem.

När jag googlar på Berlinerkransar får jag 929 träffar på 0,16 sekunder.