Igår drog Signe ur knappen. Jag har läst om det, hört om det, att barn kan göra det men jag trodde knappt att det var möjligt. På insidan av magsäcken sitter en vattenfylld liten ballong som håller knappen på plats och att dra ut den genom det lilla maghålet trodde jag var i det närmaste omöjligt. Men för Signe är uppenbarligen allt möjligt möjligt.

Helt plötsligt satt hon där med hela apparaten i handen och viftade nöjt. Lite blod och magvätska rann ur hålet på magen, men Signe verkade oberörd. Jag fick lite panik och rusade med henne till skötbordet. Hur skulle vi göra? Sätta tillbaka den gamla knappen? Sätta in en ny? Inte göra något alls, låta hålet växa igen och gå vidare i livet som en knappfri familj?

Jag satte tillbaka den gamla knappen. Jag vågade inte låta bli.

Jag vågar inte gå vidare utan knapp än. Jag är inte redo. Egentligen förstår jag inte varför. Signe är så duktig. Hon äter så bra och dricker så bra och visar så tydligt vad hon vill ha och inte. Men så är det det där med vikten. Ungen går ju inte upp i vikt! Kurvan pekar visserligen inte neråt men har planat ut helt. Hon har i stort sett legat kvar på samma vikt och längd sedan slutet på juni.

Vi matade i knappen för sista gången den 12 juli och jag vet att jag bara borde vara glad och tacksam över att hon överhuvudtaget har förmågan att äta så att hon håller vikten helt på egen hand. Enligt läkaren i Graz är det det första målet – att kunna stå still i vikt utan att få hjälp via knappen. Den fasen brukar pågå i ungefär en månad efter att sondmatningen upphört och sedan vänder det, sakta men säkert.

Jag har egentligen ingen anledning att tvivla på att det kommer att bli så även för vår lilla Signe och en kort sekund seglade faktiskt alternativet att helt enkelt bara slänga knappen i soporna upp igår. Men så kom tvivlet och oron. Tänk om hon blir sjuk. Tänk om hon slutar äta igen. Tänk om det inte håller hela vägen.

Så jag satte tillbaka den. Satte punkt för orostankarna, torkade rent den lilla magen och fortsatte dagen som om inget hade hänt.

 

Anna

15 augusti 2011 16:46

hujedamig! tråkigt att du kände att du ville sätta tillbaka den... du hade ju faktiskt kunnat nässonda om det skulle krisa... men det ska det ju inte göra! Ni har ju klarat en sjuksvacka och Signe känner sig uppenbarligen redo att leva utan knapp. Hoppas hon drar ut den snart igen och att du då känner att den får vara kvar ute i det fria. :)

http://fridafilur.blogspot.com

 

Åsa

15 augusti 2011 21:27

Vad roligt att höra att det går bra! Adina gick upp lite och sedan stod hon stilla i ca 1,5 månad men nu verkar det gå uppåt. Inte snabbt men uppåt! :) Fortsätt att kämpa!

http://thegrazjourney.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En hälsning från den alltid så lyckade, svala bloggfamiljen med genomglada, vackra barn och ett grundmurat kärleksfullt föräldraförhållande.   ...................................   Ja.... och så en från familjen som inledde julen med magsj...

Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog f...

För er som läste om vårt löparinitiativ kopplat till Musikhjälpen 2013 och tyckte att det var en bra grej - så här gick det. Eller, sprang det snarare...     TACK alla ni som bidrog. Ni ger mig hopp om mänskligheten. ...

Lucka #12: Tre kilometers promenad. Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och pre...

http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/lonesome-runners?sent=success En mil. 44 varv. Hittills över 11 000 kr i bössan. Trött och nöjd.   ...