Vi finns fast vi inte hörs. (Tesen ”jag bloggar alltså finns jag” stämmer alltså inte.) Jag har bara ingen skivarlust. Helt enkelt för att jag är ledsen på livet just nu. Inte less, det är inte så att jag inte vill leva livet, jag är bara lite ledsen på det. Ledsen för att jag verkligen vill leva det men så tycks något komma i vägen hela tiden.

Jag såg en verklig ljusning där ett tag när Signe äntligen slutade kräkas, började äta och vara mest som barn i allmänhet (fast sötare). Äntligen skulle våra liv bli normala igen! Vi skulle bara jobba, vara med våra barn, handla mat, fixa i trädgård och hus, träffa vänner, dega i soffan. Ja göra helt vanliga trista och underbara saker dag ut och dag in.

Men nej, varför inte ta och skaffa sig ett nytt diskbråck istället? Det piggar ju alltid upp.

Jag är inte dödssjuk. Det finns flera hundra miljoner människor på jorden som det är mer synd om än mig, men jag har ont. Så sjukt ont att jag inte ens kan beskriva det och jag kan inte ta hand om mina barn ordentligt. Det gör mig ledsen och tar död på skrivarlustan, med besked.

Signe mår bra förresten. Hon äter. Håller vikten men har fortfarande inte gått upp något. Vi väntar otåligt på det men känner oss inte så oroliga. Det bara måste komma snart. Förmodligen lagom till att jag blir inlagd på sjukhus igen, säger cynikern inom mig.

 

Anna

11 augusti 2011 09:50

och så bloggar du bara för att vi gnällde på dig på kalajset... förlååååååt.
Jag hoppas, hoppas, hoppas att det vänder för både dig och att det var vågen det var fel på för lilla S. Förresten så ska du veta att jag tycker ju att det är helt fantastiskt att hon står still och inte går NER i vikt :) Frida dippade ju fortfarande vid den tiden... Kram!

http://fridafilur.blogspot.com

 

Karin

11 augusti 2011 10:51

Usch, stackare, krya på dig och hoppas att du snart blir bättre!

Kram Karin

http://handins.blogspot.com

 

Lina S

11 augusti 2011 14:20

Vad ska man skriva som svar till det annat än att jag lider med dig? Det där var inte vad du var värd. Hoppas verkligen att ni har uppfyllt eran sjukhuskvot för resten av livet nu.

 

Cissi

11 augusti 2011 16:31

Usch! Jag har inte diskbråck men vet vet hur det är att ha så sjukt ont att man inte kan beskriva det, att inte kunna ta hand om varken sig själv eller sina nära. Det suger, verkligen! Hoppas verkligen att du snart kan bli bättre så du kan njuta av livet med din underbara, duktiga, lilla tös!

http://cissit.wordpress.com

 

Fröken Sandra

14 augusti 2011 10:51

Krya på dig Lina!
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En hälsning från den alltid så lyckade, svala bloggfamiljen med genomglada, vackra barn och ett grundmurat kärleksfullt föräldraförhållande.   ...................................   Ja.... och så en från familjen som inledde julen med magsj...

Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog f...

För er som läste om vårt löparinitiativ kopplat till Musikhjälpen 2013 och tyckte att det var en bra grej - så här gick det. Eller, sprang det snarare...     TACK alla ni som bidrog. Ni ger mig hopp om mänskligheten. ...

Lucka #12: Tre kilometers promenad. Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och pre...

http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/lonesome-runners?sent=success En mil. 44 varv. Hittills över 11 000 kr i bössan. Trött och nöjd.   ...