På resa med Signe utan en enda slang i bagaget. Inga påsar, ingen pump, inga sprutor. Vi har inte ens tagit med extraknapp. Om det skulle olycka sig så att knappen på magen går sönder eller åker ut så må det vara hänt. Vi har inga planer på att börja använda den igen.

När vi var hos läkaren i måndags kikade hon lite runt knappen eftersom det såg aningen rött ut där. Vi pratade lite om salva hit och dit varpå fru doktor menade att det inte såg så farligt ut och att den ju ändå inte skulle sitta kvar så länge till…

Jag kan knappt tänka den tanken, men nu tycks den mer och mer verklig. Snart ryker den, knappen, och Signes lilla mage blir len och fin och fri att klappa. Ärrad, men mjuk. Och älskad.