Linas liv i limbo

Direktlänk till inlägg 13 maj 2011

Behandlar eller misshandlar

Av Lina - 13 maj 2011 11:40

Idag har jag lite ont i magen. Sent igår ramlade jag på den första riktigt svidande kritiken mot Graz-metoden. Samtidigt så vet jag inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det jag läste. Det lät så extremt att det var svårt att ta till sig.


Det var en amerikansk mamma som skev på en diskussionssite och berättade om hennes erfarenhet från en vistelse på sjukhuset i Graz. Barnet blev enligt mamman så kraftigt avmagrat av behandlingen att deras läkare hemma frågade vilket koncentrationsläger de varit på när de kom hem. Läkaren ska ha sagt till mamman att om hon inte lät sätta en knapp på dottern omedelbart så skulle hon anmäla henne till de sociala myndigheterna för barnmisshandel. Nu funderade familjen på att stämma kliniken på amerikanskt manér eftersom dottern fått irreversibla skador från den svält hon upplevt under behandlingen, bland annat försämrad benstruktur.


Och jag tänker usch och fy och nej!!! Samtidigt som jag tänker att tre veckor låter som en väldigt kort tid för att utveckla permanenta undernäringsskador. När andra på siten frågade mer ingående om vad som egentligen hänt nere i Graz, vilken strategi läkarna haft och så vidare så gav mamman inga svar med hänvisning till den eventuella processen i domstol. Hon sade att hon haft kontakt med flera familjer med liknande upplevelser och det gjorde mig minst sagt förvånad eftersom jag verkligen dammsugit internet efter information och inte hittat någon allvarlig kritik förrän nu. Om de rutinmässigt svälter barn på kliniken så borde det väl finnas något skrivet om det.


Jag ska försöka samla mig lite och se vad jag kommer fram till. Till helgen är Adinas behandlingstid slut och jag hoppas att hennes föräldrar delar med sig mer ingående av sina erfarenheter. Det känns som en mer tillförlitlig informationskälla. Det har gått några dagar sedan de lade ut något på bloggen och just nu ser jag framför mig att det beror på att deras dotter blivit ett håglöst, men knapplöst skelett. Usch.

 
 
Karin

Karin

13 maj 2011 12:43

Tänk på att det är EN arg, upprörd och förtvivlad mammas ord du läst. Kanske inte helt objektiv. Som du skriver känns 3 veckor som en kort tid för att utveckla sådana permanenta skador. Säkerligen något överdrivet skildrat.

Du har ju själv pratat med läkaren. Vad sa din magkänsla då? Vad säger den nu?

Och som statistiken sagt så hjälper denna metoden inte alla och den amerikanska kvinnans barn var kanske just den procenten som metoden inte funkar för.

Lyssna på din och familjens magkänsla, man kommer långt på den!

Ha en bra helg!

/karin

http://handins.blogspot.com

 
Anna

Anna

16 maj 2011 07:55

Håhåjaja, det finns så många möjligheter till dåligt samvete och ont i magen... jag får såklart lite känningar när jag läser det här också; att Frida lever på någon slags svältgräns. Men samtidigt så känns det rätt. Vi måste börja någonstans och det märks ju att hon inte äter om hon inte måste.
Jag tror på den här metoden och jag tror att amerikaner generellt stämmer både hit och dit om det inte blir som de tänkt sig. (åh, vad jag äääälskar att generalisera :).
Dessutom känner vi ju våra barn väldigt väl och skulle Frida eller Signe sluta kissa, bli för trötta så skulle vi ju göra något åt det. Och det är jag övertygad om att de gör i Graz också. De minskar ju gradvis och håller koll på ungarna.
Så, det är vad jag tycker. :)
kram!

http://fridafilur.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Lina - 24 december 2013 22:38

En hälsning från den alltid så lyckade, svala bloggfamiljen med genomglada, vackra barn och ett grundmurat kärleksfullt föräldraförhållande.   ...................................   Ja.... och så en från familjen som inledde julen med magsj...

Av Lina - 15 december 2013 23:51

Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog f...

Av Lina - 15 december 2013 22:28


För er som läste om vårt löparinitiativ kopplat till Musikhjälpen 2013 och tyckte att det var en bra grej - så här gick det. Eller, sprang det snarare...     TACK alla ni som bidrog. Ni ger mig hopp om mänskligheten. ...

Av Lina - 15 december 2013 22:02

Lucka #12: Tre kilometers promenad. Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och pre...

Av Lina - 11 december 2013 23:09


http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/lonesome-runners?sent=success En mil. 44 varv. Hittills över 11 000 kr i bössan. Trött och nöjd.   ...

Skapa flashcards