”Vårvindar friska leka och viska lunderna kring likt älskande par.”

Så mycket lättare livet ter sig i sällskap med solen. Som det där med att ha en bebis som vill kräkas i tid och otid till exempel – så mycket behändigare när hon kan göra det på gräsmattan eller på altanen. Fram med trädgårdsslangen och spola av trädäcket. Klart!

Vi har haft en fin, matstinn påsk i gott sällskap av både vänner, familj och varandra. Att möta våren som villaägare innebär en hel del arbete men i år utför jag ogräsrensning med vördnad, garagemålning med ödmjukhet och plantering med tacksamhet. För ett år sedan stapplade jag fram som nyopererad ryggpatient och återerövrade långsamt vardagssyssla efter vardagssyssla. Att ta på mig strumporna var fortfarande för svårt, men det gjorde inte så mycket, så länge jag klarade att torka min egen rumpa var jag glad.

Det känns helt overkligt att det har varit så, men ryggen påminner mig till och från och jag försöker verkligen vara försiktig. Tur då att jag har en stor unge som klarar sig bra på egen hand och en liten unge som inte har något större behov av att bli buren fram i livet.

Alvin cyklar utan stödhjul nu och Signe, ja Signe… Vad gör hon? ”Signe kan ingenting”, sa hennes storebror tidigare idag. Sedan kom han på att hon kan hålla saker och hosta, men inte äta med sked. Sant, sant och sant. Lite mer än så kan hon så klart men jag kan inte låta bli att känna mig frustrerad över att hon fortfarande inte visar minsta tecken på att kunna sitta på egen hand. ”Vid åtta månaders ålder kan 90 % av alla barn sitta bra utan stöd” läser jag och konstaterar att hon därmed har en månad på sig att sitta fint, sedan faller hon ur normalspannet. Jag vet inte varför jag bryr mig om det där egentligen. Signe får som jag sagt tidigare följa sin egen agenda och ska inte jämföras med barn som fötts i normal tid, men det skulle bara kännas så skönt om något enda litet kunde flyta på utan mankemang.

Jo viktuppgången, den flyter faktiskt på riktigt bra. Den lilla matvägraren fortsätter att gå upp fint. 7 590 gram tror jag vågen visade när Fredric var med henne på sjukhuset i förra veckan. Helt otroligt men tanke på hur mycket hon kräks. Vi fattar inget, men det behöver vi väl inte så länge hon växer och utvecklas. Och det gör hon. Basta.

 

Karin

25 april 2011 23:18

Underbar header!

Härligt att ni har haft en skön påskhelg! Det känns som att alla som vistats i södra delarna har haft det riktigt skönt! Tur att man inte valde fjällen denna påsken...

Signe knappar in på vår tjockis, har ingen aning om vad han väger, men snart så smiter hon förbi honom, var så säker! Det där med sked eller sitta, vem kommer att bry sig om sådana bagateller när hon är 15-16 år? Då är det annat som vi grunnar över: när kommer hon vara hemma? Vem umgås hon med? Hon råkar väl inte illa ut?

Den här tiden är ett minne blott. Så glöm inte att stanna upp och njut mellan kräkningarna. Jag glömmer också bort att stanna upp med jämna mellanrum och man måste liksom påminna sig själv!

Ha en bra vecka!

/karin

http://handins.blogspot.com

 

Jennie W

27 april 2011 21:40

Vår dotter, som föddes i v 33, har precis lärt sig sitta utan stöd och hon blir snart 11 månader. Hon ställde sig upp innan hon satt vilket är lite skumt, tycker jag :) Varje gång jag satte henne så fick hon slagsida och hon verkade inte intresserad av det perspektivet alls... liggandes och ståendes var hennes grej, tills för två veckor sedan när hon helt plötsligt satte sig själv??

Det kommer när Signe är tillräckligt intresserad av det perspektivet på livet ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En hälsning från den alltid så lyckade, svala bloggfamiljen med genomglada, vackra barn och ett grundmurat kärleksfullt föräldraförhållande.   ...................................   Ja.... och så en från familjen som inledde julen med magsj...

Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog f...

För er som läste om vårt löparinitiativ kopplat till Musikhjälpen 2013 och tyckte att det var en bra grej - så här gick det. Eller, sprang det snarare...     TACK alla ni som bidrog. Ni ger mig hopp om mänskligheten. ...

Lucka #12: Tre kilometers promenad. Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och pre...

http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/lonesome-runners?sent=success En mil. 44 varv. Hittills över 11 000 kr i bössan. Trött och nöjd.   ...