Jag sitter på biblioteket på sjukhuset och fördriver tiden genom att blogga. Det var minsann ett tag sedan sist. Här har inte mycket hänt. De har flyttat informationsdisken, men i övrigt intet nytt. Jo förresten, de har ändrat om klockorna från vinter- till sommartid också. Alla klockor utom en vill säga, vilket en snusförnuftig gubbe just kom och påpekade för bibliotekarien - i tio minuter.

Signe har av oförklarlig anledning fått hög feber, över fyrtio grader, som inte vill ge med sig. Vi kom till akuten igår kväll och blev kvar. Först blev vi installerade i samma rum som jag bodde i när Signe var helt ny och vi föräldrar inte fick bo på neo eftersom de inte visste om vi bar med oss någon smitta från det första sjukhuset. Det var inget kärt återseende. Hur som helst blev det inte långvarigt eftersom de snabbt fick klart för sig att vi för nästan två veckor sedan träffade en pojke som fyra dagar senare fick vattkoppor. (Hängde ni med?) Varken Alvin eller Signe har visat tecken på smitta, men med koppor kan man visst aldrig vara säker så vi fick ett nytt rum, ett undersökningsrum utanför avdelningen. Det där med karantän är visst vår melodi...

De hittar ingen anledning, inget fokus som de säger, till febern men behandlar lite allmänt med antibiotika. Hon känns piggare idag men de yrar ändå om att vi kanske ska stanna till imorgon. Det vill inte jag. Jag vill hem och sova. Efter femton turer och ändlösa, fruktlösa och nästintill tröstlösa försök att ge Signe antibiotika intravenöst somnade vi till slut. Då var klockan halv fem på morgonen och känslan av overklighet när jag sedan blev väckt klockan halv åtta var högst påtaglig. Idag väntar vi mest och hoppas på att febern ska ge vika. Nästa temp tar vi vid fem och har den gått ner då ska jag försöka stå på mig så att vi får sova hemma.

Jag säger försöka för det är sannerligen inte lätt. Här, som på alla sjukhus, är doktorn obestridlig kung och att sätta sig emot överhet är inte min starka sida. Igår tuffade jag till slut till mig och sa "Nej nu räcker det, jag vill inte mer. Ni får ge antibiotikan i knappen." när Signe blöt av svett, blod och tårar blivit stucken i en oändlighet. De fick till och med ta en paus och låta henne sova i tjugo minuter så att svetten skulle torka. Hon var så blöt att tejpen som skulle hålla fast nålen inte fäste. Jag kanske skulle ha sagt nej tidigare, men om doktorn har sagt och om doktorn tycker och doktorn vet, vem är jag då att komma med andra tankar? Egentligen så avskyr jag den där hierarkiska smörjan, doktorer är också människor, men jag kommer ju hit för att jag inte kan själv… Ja, det är komplicerat helt enkelt.

Nu sover Signe här i vagnen bredvid mig och jag ska gå och köpa en stor bit choklad och en glansig tidning. Det är jag värd.

 

Karin

30 mars 2011 14:49

Hoppas att hon snart kryar på sig och att ni får komma hem!

/karin

http://handins.blogspot.com

 

Lisa

30 mars 2011 14:57

Ja det är du verkligen värd!!! Vad ni får kämpa...hoppas ni får åka hem och sova! Kram Lisa

 

Malin

31 mars 2011 11:12

Usch då! Så jobbigt för er! Ni har väl haft så det räcker kan man tycka... Hoppas hon snart kryar på sig lilla Signe!
Kram Malin

http://www.malinkjellberg.blogspot.com

 

Malin

31 mars 2011 11:14

Är du förresten m i prematurföreningen o ska vara m på fika på näl på mån? De har varit så snälla o bjudit in mig trots att jag ännu - tack o lov!!! - inte fått erfara hur det är att ha premis. Kul att ngt händer iaf o jag får lite sällskap en stund! Blir så tråkigt här vissa dagar...

http://www.malinkjellberg.blogspot.com

 

Malin

31 mars 2011 18:41

Tack för att du tänkte på mig iaf när du var här! Läste igenom din blogg lite snabbt förut igen men hittade inte vilken v Signe är född? O när gick vattnet? Jag blandar ihop alla premisar o kontoret däruppe funkar inte som det bör nu när jag är hospitaliserad;-) Skönt att ni är hemma igen!
Kram

http://www.malinkjellberg.blogspot.com

 

Malin

31 mars 2011 19:40

Hahaha. Jag fortsätter att bombardera dig m my comments;-) Så det var så tidigt vattnet gick för dig?!? Underbart att det gick så bra!!! Jag ska göra mitt bästa för att knipa några v till men över 7 v sedan vattenavgång är inte illa det heller. Vi har kämpat på bra jag o bebis. Nu ligger huvudet lååååångt ner o det är inte utan att det känns. Hoppas inte det betyder att han tänkt komma ut snart bara! Än är jag inte redo!!!
Stor kram! Hoppas lilla fröken mår bättre!

http://www.malinkjellberg.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En hälsning från den alltid så lyckade, svala bloggfamiljen med genomglada, vackra barn och ett grundmurat kärleksfullt föräldraförhållande.   ...................................   Ja.... och så en från familjen som inledde julen med magsj...

Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog f...

För er som läste om vårt löparinitiativ kopplat till Musikhjälpen 2013 och tyckte att det var en bra grej - så här gick det. Eller, sprang det snarare...     TACK alla ni som bidrog. Ni ger mig hopp om mänskligheten. ...

Lucka #12: Tre kilometers promenad. Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och pre...

http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/lonesome-runners?sent=success En mil. 44 varv. Hittills över 11 000 kr i bössan. Trött och nöjd.   ...