Jag läste att Annika Sörenstam, den suveräna golfpensionären, fått sitt andra barn, en son, i vecka 27. Jag googlade på det och kom då i kontakt med själva kunskapens moder – Svensk Damtidning, som lät meddela att golfstjärnan precis fött sitt andra barn. Meddelandet hade kommit tidningen till livs via Sörenstams egen twitter-tweet där hon skrivit om sin lille babypojke som fötts lite tidigare än planerat:

– Vilken överraskning! Jag fick värkar idag och William Nicholas McGee föddes 6:33 PM. Jag mår bra och det gör Will också fast han bara är 27 veckor.

Jag surfar vidare. Läser att lille Will vägde strax under kilot, ser en bild på Annika första gången hon ”sitter känguru” med sin son och konstaterar att den nyblivna tvåbarnsmodern både fortsätter twittra från sjukhuset och ställa upp på en intervju för NBC om nedkomsten. Hennes blogg fullkomligt briserar av lyckönskningar och glada hejarrop och jag börjar plötsligt känna mig lite ledsen. Inte för att Annika Sörenstam fått en son ”lite tidigare än planerat”, utan för att jag nästan börjar tvivla på min egen upplevelse av att få barn så tidigt. Det är väl inget att föda ett barn tre månader i förtid. Visst är det pyttelitet, men i övrigt är det väl inte mycket att orda om. Eller?

I förra veckan visade TV4 hur en liten pojke kom till världen tre månader för tidigt i ”En unge i minuten”. Halledudanemej så liten han var och visst var det en läkare i bild som nämnde något om tio till tolv veckors vårdtid, men annars såg det hela just så idylliskt ut som bara en riktigt lyckad familjebildning kan göra.

Men allt det andra då? Det där med att de slutar andas, att hjärtat slår långsammare och syresättningen går ner med risk för hjärnskador. Risken för infektioner, blodförgiftning och hjärnblödningar. Risken för ögonskador, tarmproblem och lungsjukdomar. Var det bara vi som oroade oss för sådant? Oroade vi oss i onödan? Var vi överdrivna och hysteriska? Saknar hela den här bloggen förresten mening? Kunde jag lika gärna återge min upplevelse av ett toalettbesök med besvärande diarré eller en tur på ICA med beslutsångest?

Nu menar jag inte att livet är en tävling i katastrof och elände, att den det är mest synd om vinner och att jag nu känner mig snuvad på vinsten. Nej så är det inte, men om jag ska använda ett minst sagt slitet uttryck så känner jag mig snudd på kränkt när allvaret i en extremt tidig förlossning förringas. Det finns inget normalt i att en graviditet avbryts så långt i förtid och det kan inte nog understyrkas hur fantastiska barnen är som ändå klarar att växa och utvecklas i en miljö som de egentligen inte är redo för.

Allt gott till lille Will och hans familj där borta i Amerika. Hur än Svensk Damtidning väljer att rapportera om det så vet jag att de kommer att få kämpa, trots att han verkar ha en mamma som är gjord av stål. Eller kanske snarare av järn förresten…

 

Karin

29 mars 2011 10:13

Jag måste erkänna att jag också reagerade på det där uttrycket när jag läste det. LITE tidigare än planerat? Öööh, hur länge hade hon då planerat att vara gravid? Jag, som födde 1 månad för tidigt, tyckte det var mindre dramatiskt, medan sköterskorna på BB var noga med att poängtera att min pojke minsann var prematur.

Men att förringa födsel innan v 32 tycker jag är dumdristigt. Men, det är ju inte helt omöjligt att Svensk Damtidning har förvrängt situationen och inte har någon som helst koll på läget.

Dessutom har jag hört att pojkar har det tuffare som är så tidigt födda.

Ja, vad säger man egentligen? Kändisarna klarar ju tydligen liiiiite mer än vi andra. De skaffar barn när de är 45 år, som att det vore det mest självklara att vänta. Två veckor efter förlossningen ställer de upp med sina trimmade kroppar på bikinibilder och röda mattan. De mår såååååå bra.

Jag tror nog att vi lever i en större verklighet. Även om verklighet är den man själv befinner sig i.

Summa sumarum är att du absolut inte skriver denna bloggen utan mening. Detta är din och din familjs upplevelse, era känslor och situation. Det är varken rätt eller fel. Fortsätt skriva, snälla!

Ha en trevlig tisdag! Här har mr chicken pox knackat på dörren för barn nummer 2. Hoppas på en lindrig variant för Gustaf.

/karin

http://handins.blogspot.com

 

Therese

29 mars 2011 20:01

Man undrar ju.
Var på sjukhuset 5 veckor efter att dottern föddes 10 veckor för tidigt. Allt har varit bra med henne hela tiden, men oron fanns ju där ändå. Varje dag är ett enda stort "tänk om" och oron ska vi inte tala om. Ojoj!

Fortsätt skriva, sådana här bloggar behövs :)

http://www.metrobloggen.se/thereseeos

 

Susanna

4 april 2011 12:02

Det finns tyvärr nästan inget ytligare än tidningar typ Svensk Damtidning. Alltså inte något att fästa vikt vid. Jag såg dock en jättebra dokumentär från SVT, för ett drygt år sedan när jag låg inlagd med tidig vattenavgång, Den sköra tråden, från neonatalavdelningen i Lund. Den kanske inte går att få tag på du, men den var verkligen knuten i verkligheten och jag grät floder... Du skriver så bra och det hjälper dig själv och dina läsare, so keep on going....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En hälsning från den alltid så lyckade, svala bloggfamiljen med genomglada, vackra barn och ett grundmurat kärleksfullt föräldraförhållande.   ...................................   Ja.... och så en från familjen som inledde julen med magsj...

Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog f...

För er som läste om vårt löparinitiativ kopplat till Musikhjälpen 2013 och tyckte att det var en bra grej - så här gick det. Eller, sprang det snarare...     TACK alla ni som bidrog. Ni ger mig hopp om mänskligheten. ...

Lucka #12: Tre kilometers promenad. Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och pre...

http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/lonesome-runners?sent=success En mil. 44 varv. Hittills över 11 000 kr i bössan. Trött och nöjd.   ...