Linas liv i limbo

Alla inlägg den 29 mars 2011

Av Lina - 29 mars 2011 00:49

Jag läste att Annika Sörenstam, den suveräna golfpensionären, fått sitt andra barn, en son, i vecka 27. Jag googlade på det och kom då i kontakt med själva kunskapens moder – Svensk Damtidning, som lät meddela att golfstjärnan precis fött sitt andra barn. Meddelandet hade kommit tidningen till livs via Sörenstams egen twitter-tweet där hon skrivit om sin lille babypojke som fötts lite tidigare än planerat:

– Vilken överraskning! Jag fick värkar idag och William Nicholas McGee föddes 6:33 PM. Jag mår bra och det gör Will också fast han bara är 27 veckor.


Jag surfar vidare. Läser att lille Will vägde strax under kilot, ser en bild på Annika första gången hon ”sitter känguru” med sin son och konstaterar att den nyblivna tvåbarnsmodern både fortsätter twittra från sjukhuset och ställa upp på en intervju för NBC om nedkomsten. Hennes blogg fullkomligt briserar av lyckönskningar och glada hejarrop och jag börjar plötsligt känna mig lite ledsen. Inte för att Annika Sörenstam fått en son ”lite tidigare än planerat”, utan för att jag nästan börjar tvivla på min egen upplevelse av att få barn så tidigt. Det är väl inget att föda ett barn tre månader i förtid. Visst är det pyttelitet, men i övrigt är det väl inte mycket att orda om. Eller?


I förra veckan visade TV4 hur en liten pojke kom till världen tre månader för tidigt i ”En unge i minuten”. Halledudanemej så liten han var och visst var det en läkare i bild som nämnde något om tio till tolv veckors vårdtid, men annars såg det hela just så idylliskt ut som bara en riktigt lyckad familjebildning kan göra.


Men allt det andra då? Det där med att de slutar andas, att hjärtat slår långsammare och syresättningen går ner med risk för hjärnskador. Risken för infektioner, blodförgiftning och hjärnblödningar. Risken för ögonskador, tarmproblem och lungsjukdomar. Var det bara vi som oroade oss för sådant? Oroade vi oss i onödan? Var vi överdrivna och hysteriska? Saknar hela den här bloggen förresten mening? Kunde jag lika gärna återge min upplevelse av ett toalettbesök med besvärande diarré eller en tur på ICA med beslutsångest?


Nu menar jag inte att livet är en tävling i katastrof och elände, att den det är mest synd om vinner och att jag nu känner mig snuvad på vinsten. Nej så är det inte, men om jag ska använda ett minst sagt slitet uttryck så känner jag mig snudd på kränkt när allvaret i en extremt tidig förlossning förringas. Det finns inget normalt i att en graviditet avbryts så långt i förtid och det kan inte nog understyrkas hur fantastiska barnen är som ändå klarar att växa och utvecklas i en miljö som de egentligen inte är redo för.


Allt gott till lille Will och hans familj där borta i Amerika. Hur än Svensk Damtidning väljer att rapportera om det så vet jag att de kommer att få kämpa, trots att han verkar ha en mamma som är gjord av stål. Eller kanske snarare av järn förresten…

Skapa flashcards