Jag blir glad när Signe bajsar. Det låter helt sjukt men det är sant. Varje gång jag känner den otäcka odören från hennes bakdel så blir jag lite varm i hjärtat. Jag blir liksom glad att hon fungerar. Jag kanske borde börja tänka så även när andra medlemmar i familjen uträttat sina behov. Det skulle ju kunna bli närmast en outtömlig källa till glädje.

När det gäller Signe har det under så lång tid varit sådant fokus på bajseriet för den damen att jag har svårt att fokusera om. När hon först kommit väntade vi med spänning och ängslan på att det första barnbecket skulle komma ut ur rumpan på henne. När det väl gjorde det blev det ett kvitto på att tarmfunktionerna var i ordning och vi drog alla en lättnadens suck. Sedan fortsatte skithistorien med att en bajsnödig Signe var en Signe som hade svårt att andas och syresätta sig. Fick hon bara lättat på trycket så gick det bättre. Därmed blev en full blöja en bra och ytterst välkommen blöja. Hur illa den än luktade så tycktes den ge mer luft i rummet för djupa, friska andetag. Så småningom växte lungorna till sig så pass att de klarade sitt jobb oavsett hur tarmpaketet skötte sitt. Men med detta inte sagt att bajs blev oviktigt på något sätt. Åh nej. Varje a, stort som litet, bokfördes och stämdes av gentemot matmängd, viktuppgång och senare även mot kräkningar. När Signe på äldre dar kom på att hon skulle börja kräkas upp all mat vi försökte ge henne så såg vi nämligen snart ett samband; hon kräktes mer om hon inte bajsat på länge. Vi gav därför allt vi hade för att få henne att bajsa så ofta som möjligt. Laktulos i maten, massage på magen och när det inte hjälpte termometer i rumpan. Ett brak i brallan blev rena högvinsten och där någonstans slog det väl slint i huvudet på mig.

Nu för tiden sköter sig Signes mage som ett väloljat maskineri, tackar som frågar. Vi behöver inte hålla på och föra bok över blöjans innehåll utan kan kasta den i tunnan utan närmare eftertanke. Och kräkset tycks nu mera strunta i vad resten av magen har för sig, det ska upp och ut ur magsäcken oavsett vad. Men jag blir i alla fall glad när Signe bajsar.

För säkerhets skull kanske jag ska förtydliga att jag inte blir glad av att byta blöjor, om nu min äkta hälft till äventyrs skulle läsa detta. Jag nöjer mig med att konstatera att alla funktioner är i ordning, sedan får gärna någon annan ta hand om konsekvenserna.

 

Lina S

9 mars 2011 08:40

Jag kan bara försöka föreställa mig hur mycket oro ett krånglande magtarmpaket kan orsaka, men trots det förstår jag känslan av glädje när odören sprider sig. För mig räckte det med att dottern vid något tillfälle hoppade över att bajsa under ett dygn för att jag skulle börja fundera och vänta på det..
Hoppas innerligt att Signe (och du) ska slippa kräkningarna snart!

 

Karin

9 mars 2011 09:13

Tänk att lite skit kan göra en glad! Det är ändå lite humor över det då.

;)

http://handins.blogspot.com

 

Malin

10 mars 2011 11:56

Haha! Jag skrattar så gott när jag läser vad du srkiver. Jag som är värsta kiss-o bajsmamman liksom o skrattar åt allt vad sånt heter. Härligt att det funkar så bra! Ska försöka ta till mig det där m glädjen över familjemedlemmar som uträttar sina behov så kanske livet blir ännu lättare o roligare att leva sen när jag förhoppningsvis kommer hem m liten bebis o har tre till barn där hemma som gör sitt. O en sambo som också behöver rensa systemet ibland hahahaha!
Tack för att du delar med dig!
Kram Malin

http://www.malinkjellberg.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En hälsning från den alltid så lyckade, svala bloggfamiljen med genomglada, vackra barn och ett grundmurat kärleksfullt föräldraförhållande.   ...................................   Ja.... och så en från familjen som inledde julen med magsj...

Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog f...

För er som läste om vårt löparinitiativ kopplat till Musikhjälpen 2013 och tyckte att det var en bra grej - så här gick det. Eller, sprang det snarare...     TACK alla ni som bidrog. Ni ger mig hopp om mänskligheten. ...

Lucka #12: Tre kilometers promenad. Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och pre...

http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/lonesome-runners?sent=success En mil. 44 varv. Hittills över 11 000 kr i bössan. Trött och nöjd.   ...