Jag blir glad när Signe bajsar. Det låter helt sjukt men det är sant. Varje gång jag känner den otäcka odören från hennes bakdel så blir jag lite varm i hjärtat. Jag blir liksom glad att hon fungerar. Jag kanske borde börja tänka så även när andra medlemmar i familjen uträttat sina behov. Det skulle ju kunna bli närmast en outtömlig källa till glädje.

När det gäller Signe har det under så lång tid varit sådant fokus på bajseriet för den damen att jag har svårt att fokusera om. När hon först kommit väntade vi med spänning och ängslan på att det första barnbecket skulle komma ut ur rumpan på henne. När det väl gjorde det blev det ett kvitto på att tarmfunktionerna var i ordning och vi drog alla en lättnadens suck. Sedan fortsatte skithistorien med att en bajsnödig Signe var en Signe som hade svårt att andas och syresätta sig. Fick hon bara lättat på trycket så gick det bättre. Därmed blev en full blöja en bra och ytterst välkommen blöja. Hur illa den än luktade så tycktes den ge mer luft i rummet för djupa, friska andetag. Så småningom växte lungorna till sig så pass att de klarade sitt jobb oavsett hur tarmpaketet skötte sitt. Men med detta inte sagt att bajs blev oviktigt på något sätt. Åh nej. Varje a, stort som litet, bokfördes och stämdes av gentemot matmängd, viktuppgång och senare även mot kräkningar. När Signe på äldre dar kom på att hon skulle börja kräkas upp all mat vi försökte ge henne så såg vi nämligen snart ett samband; hon kräktes mer om hon inte bajsat på länge. Vi gav därför allt vi hade för att få henne att bajsa så ofta som möjligt. Laktulos i maten, massage på magen och när det inte hjälpte termometer i rumpan. Ett brak i brallan blev rena högvinsten och där någonstans slog det väl slint i huvudet på mig.

Nu för tiden sköter sig Signes mage som ett väloljat maskineri, tackar som frågar. Vi behöver inte hålla på och föra bok över blöjans innehåll utan kan kasta den i tunnan utan närmare eftertanke. Och kräkset tycks nu mera strunta i vad resten av magen har för sig, det ska upp och ut ur magsäcken oavsett vad. Men jag blir i alla fall glad när Signe bajsar.

För säkerhets skull kanske jag ska förtydliga att jag inte blir glad av att byta blöjor, om nu min äkta hälft till äventyrs skulle läsa detta. Jag nöjer mig med att konstatera att alla funktioner är i ordning, sedan får gärna någon annan ta hand om konsekvenserna.