Linas liv i limbo

Alla inlägg den 23 februari 2011

Av Lina - 23 februari 2011 23:45

Idag blir Signe åtta och fem månader. Det är åtta månader sedan hon föddes och fem månader sedan hon egentligen skulle ha varit född. Utvecklingsmässigt förväntas hon alltså vara ungefär som en femmånaders bebis. (Jag säger ”ungefär” och ger och tar nävar med salt och lägger brasklappar på hög, för med den extremt tidigt födda blir alla sanningar om barnets utveckling så klart än mer förljugna än de som ska smetas på normalfödda.)


I allt stort håller nog Signe själv med om att hon är ungefär fem månader. Hon väger ungefär som en femmånaders, har samma klädstorlek, skrattar och ler som en femmånaders… I andra delar beter hon sig yngre än sina fem månader och jag skulle säga att det gäller främst sådant som rör munnen. Hon är ganska ointresserad av att smaka, tugga och bita på saker – så klart! Hon mår ju illa och kräks av det. Det gör i sin tur att hon inte är så motiverad att greppa saker. Hon tittar gärna på leksaker, känner på dem och slår efter dem, men är inget vidare på att hålla fast i dem. Sedan hatar hon att ligga på magen. Jag menar hatar, med emfas. Jag vet inte om det beror på knappen eller inte, men efter ungefär två röda sekunder med näsan i golvet ger hon ifrån sig ett illvrål vars styrka bara kan mäta sig med styrkan i hennes mors tvekan inför att den obligatoriska rullningen från mage till rygg någonsin kommer att äga rum. Och utan rullning vad är man då som människa?


I ett avseende verkar hon i alla fall vara brådmogen; tandsprickningen. Japp, två små riskorn har börjat titta fram i underkäken och idag har Signe varit ledsen så ledsen. Hon tar sig för munnen och ser så ynklig ut att jag bara vill stoppa henne innanför huden så att inget ont ska kunna komma åt henne. Jag, som verkar ha raderat alla minnesfiler från Alvins tid som bebis, läser på nätet att de första tänderna brukar komma när barnet är ungefär sex månader. ”Ofta kommer den första tanden fram vid ungefär sex månaders ålder och kan ses som ett tecken att ditt barn är moget att pröva fast föda.”


Tänk om det ändå vore så väl. Fast föda… Jag drömmer mig bort och Signe greppar tag i en morot och gnager i den, så som en bäver i dammbyggartagen, med sina nya, fina, vita tänder. Nu är hon mogen, hon är redo att sätta tänderna i vilken föda som än korsar hennes väg. Ja, eller så fortsätter hon helt enkelt att säga ”bite me” så fort frågan om mat kommer upp.

Skapa flashcards