Det funkade! Dikten fungerade. Inte på det sättet som jag tänkt kanske men ändå. För det första så har jag inte skickat iväg den och för det andra så är det fortfarande ingen som har ringt, men…

Följande har hänt: I förmiddags åkte jag till psykologen som jag nu haft samtal med några gånger. Det känns bra att få prata av sig lite med en neutral part, även om det är något av en utmaning för mig att ”bara prata”. Jag vet inte vad jag hade för förväntningar egentligen, men jag hade nog sett framför mig något mer lösningsfokuserat. Jag tar upp ett problem. Psykologen ger mig en lösning på problemet. Jag skuttar fjäderlätt ut genom dörren till mottagningen. Något i den stilen. Nu är det visst inte så det funkar, men det här känns också bra.

Ja, jo jag åkte alltså till nämnd psykolog i förmiddags bara för att upptäcka att hon inte var på plats. Inte en psykolog så långt ögat nådde. Alla rum gapade tomma och jag hittade inte en levande själ att fråga. Efter en stunds irrande fick jag till slut tag på en kvinna som kunde informera mig om att alla psykologer var iväg på planeringsdag och efter lite letande i bokningssystemet kunde vi konstatera att jag var ute i onödigt god tid. Jag hade kommit två dagar för tidig. Jag samlade lite skamsen ihop mig och började gå ut genom dörren när jag fick syn på skylten som satt på den. ”Karin. Logoped.”

- Du, får jag ställa några frågor till dig?

Det fick jag. Jag började berätta om vår situation och Karin bad mig sitta ner. Hon hade just fått ett återbud så hon hade tid. En halvtimme senare gick jag därifrån med en massa goda råd i bagaget och en ny tid bokad i nästa vecka. Tills sjukhusteamet hör av sig så får vi köra på det här. Karin var noga med att understryka att hon inte arbetat med så små barn som Signe på väldigt länge, men lite råd och hjälp på vägen ska hon nog kunna ge oss. Jag är tacksam för vad som helst, bara jag slipper känna mig så ensam i min envetna strävan mot att få Signe att äta.

Vi tar ett smil på det också...

 

Syster Sara

2 februari 2011 23:13

Alltså, jag asgarvar varje gång jag ser detta kortet! Helt underbart! Ett måste kort på hennes studentskylt :-D
Pussar från moster

 

Karin

3 februari 2011 09:25

Hahahaha, underbart leende, heja Signe!

Se där, vad skönt att det kan vända och gå vägen ibland, bra att du tog fel dag med andra ord!

http://handins.blogspot.com

 

Mia

4 februari 2011 15:16

Underbart leende hon har!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En hälsning från den alltid så lyckade, svala bloggfamiljen med genomglada, vackra barn och ett grundmurat kärleksfullt föräldraförhållande.   ...................................   Ja.... och så en från familjen som inledde julen med magsj...

Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog f...

För er som läste om vårt löparinitiativ kopplat till Musikhjälpen 2013 och tyckte att det var en bra grej - så här gick det. Eller, sprang det snarare...     TACK alla ni som bidrog. Ni ger mig hopp om mänskligheten. ...

Lucka #12: Tre kilometers promenad. Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och pre...

http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/lonesome-runners?sent=success En mil. 44 varv. Hittills över 11 000 kr i bössan. Trött och nöjd.   ...