De säger att julen närmar sig med stormsteg. På julafton är Signe sex månader och en dag. Förhoppningsvis väger hon över fyra kilo.

Okej tomten. Jag önskar mig, förutom att Signe ska börja äta, följande:

-       Att hon den där RUT ska komma hem till mig och städa hela huset, tvätta alla fönster och fixa trädgården för vintern. Ja, hon kan så klart ta tvätten också när hon ändå håller på.

-       Att han den där med stor ROT ska komma hem till mig och bygga ett garage med förråd för halva priset. Han kan även få ta med sig sina vänner trädgårdsarkitekten och parkanläggaren och fixa färdigt runt huset.

-       Att en busslast, eller i alla fall en välfylld minibuss eller mindre SUV med vänner ska sladda upp på gårdsplanen, ta med mig till någon slags spaanläggning, packa in mig i alger och lera, fylla mig med gott vin och vällagad mat och skratta med mig till tårarna rinner och magen kniper.

-       Att någon ska knacka på dörren och leverera med check som är stor som en ladugårdsvägg och värd flera hundra tusen.

-       En barnfri weekend i Paris eller Rom eller Bengtsfors eller var som helst tillsammans med Fredric, där vi kan få ha roligt, prata om något annat än logistik och vara lite goda och glada med varandra.

-       Att en personlig tränare kostnadsfritt ska ta sig an mig och med piska, morot, hot och förmaning, vad som nu krävs, få ordning på min fysik. Gratis träningskort bör så klart ingå.

-       Fyra till fem timmar extra per dygn.

-       En ökad förbränning med ungefär trehundra procent så att jag kan få i mig all choklad och annat sött som krävs för tröst, utan att gå upp mer i vikt.

-       Att Alvins år som treåring ska gå i repris, eftersom jag verkar ha missat större delen av det. Fast då så klart utan alla sjukhusscener.

-       Att bli glad igen.

Jag tror att det räcker. Tack på förhand. Och du, ditt skägg är jäääääkligt sexigt, bara så du vet, och det andra kanske kallar rondör, eller rent av gubbmage, kallar jag för pondus.