De hittade inget fel i svalget. Allt ser normalt ut. Nu ska barnkirurger i Göteborg titta på bilderna från tarmröntgen för säkerhets skull. Det fanns visst några små frågetecken som läkarna på vårt sjukhus ville räta ut, men med största sannolikhet finns det inte heller där något fel.
Vi har blivit introducerade för idén om en Peg, en sond som går direkt in i magsäcken från buken. Det är inte aktuellt just nu, men om det drar ut på tiden för Signe att lära sig äta så är det smidigare att ha en Peg på magen än en lång slang i näsan och halsen.
Jag orkar inte riktigt tänka på det nu. Det är bra att veta att det finns ett alternativ till den besvärliga sonden, men helst vill jag så klart inte ha något hjälpmedel alls. Jag vill bara ha en fungerande bebis, men nu tar vi en dag i taget och jag ska verkligen försöka att njuta lite. Inte bara oroa mig. Wish me luck!
Erika Bjurbäck
25 oktober 2010 23:42
Lycka till!
Karin
26 oktober 2010 09:21
Hejsan! Jag hamnade här av en slump och har nu läst varenda inlägg. En del av dem fick jag skumläsa, annars hade jag nog gråtit sönder.
Jag fick också mitt andra barn i somras, i juli. Han kom 1 månad för tidigt vilket inte är någonting i jämförelse med Signe. Som du kämpar, ja hela familjen så klart, men allra mest du! Du förtjänar en STOR tapperhetsmedalj för ditt tålamod, för att du vill och orkar dela med dig av dina innersta tankar och samtidigt så framåttänkande!
En bekant till mig fick en flicka i v 25 för några år sedan och allt är toppenbra med henne, efter lång tid på sjukhus. Hoppet finns om att allt kommer gå bra för Signe, du grejar det här!
Jag fortsätter läsa din blogg, gråter en skvätt och jämför med min stora, välgödda pojke som redan vid födseln var större än "normala" prematurer i v 36.
Keep up the good work!
http://handins.blogspot.com
Drullputta
26 oktober 2010 09:49
Vi fick också tid för en peg på magen men som sagt vi behövde aldrig sätta in den.
Jag tycker det låter lovande för hos nutritionteamet som vi gick hos så var de väldigt positiva till att Alma iaf hade händer och napp i munnen.. Det är superbra!
En sak som också spelade roll i Almas fall var ju att hon började med smakportioner.. Jag kan ärligt erkänna att varje gång Alma dricker ur nappflaskan nu, en sisådär 250ml, så blir jag fortfarande superstolt! :)
Ja, glöm inte bort att njuta!! Det lyckades jag faktiskt med till slut och det är jag glad för. :)
/ Sara
http://www.drullputta.blogspot.com
Fröken S
26 oktober 2010 19:35
Ni är i mina tankar, hela familjen. Kram
Lisa
26 oktober 2010 20:45
Lina Lina... hur mycket ska ni behöva gå igenom...men om det är så att Signe bara inte är redo för att börja äta än, så är kanske ändå Peg ett bra alternativ. Så att ni kan få släppa matstressen ett tag och njuta av att vara tvåbarnsföräldrar. Njuta ordentligt av eran fina dotter. Tårarna rinner när jag läser om eran kamp! Många styrkekramar
Susanna
27 oktober 2010 22:16
När man vant sig vid tanken på en Peg så är det faktiskt ett jättebra alternativ. Vår lilla tjej har haft Peg i drygt fem månader. Det hade aldrig fungerat med sond så länge. Sen är det så skönt att äntligen få ansiktet fritt, främst för Signe men även för er! Att kunna se hela ansiktet le ;-) Stort lycka till!