Usch, nu vill jag hem, fast ändå inte.

Vi blir kvar tills imorgon och det är jag glad för eftersom det innebär mer hjälp med matning. Samtidigt är jag ledsen över att behöva vara här. Ledsen över att inte få vara hemma med Alvin. Min stora skruttunge. Tänk vad han har behövt vara med om det här året. Man kan tycka att det räcker nu, att hela familjen kunde få vara tillsammans, men det tycker visst inte lilla syster yster.

Hon får i sig mat nu men det tar tid. Massor med tid. En matning tar en timme och hon ska äta åtta gånger per dygn. Det blir en hel arbetsdag det, för både henne och för den som ska mata. Hon måste få upp speeden lite, få till tekniken liksom och det enda som hjälper där är väl träning, träning, träning. Då är vi självklart tacksamma över att få hjälp med den här på sjukhuset, men samtidigt… Sjukhusliv är inget liv. Gårdagens höjdpunkt till exempel var att jag vid halv nio på kvällen åkte ensam till ICA Maxi. Jag köpte ett örngott till Alvin, fina servetter, smör, äpplen, satsumas och chokladbollar. Sedan var det roliga slut och jag åkte tillbaka till sjukhuset och åt upp chokladbollarna. För vem har sagt att det bara är Signe som ska få gå upp i vikt här va?!

 

Lyllan Blogglus

15 oktober 2010 12:24

Usch då, det låter inte alls roligt. Men som du säger, det är nog skönt att få hjälp med matningen.

Hoppas det blir bättre snart så ni får åka hem!

http://gasoline.bloggplatsen.s

 

fröken f

15 oktober 2010 18:11

lina du är bara så härlig och bra på att skriva. dessutom är du en underbar mamma som vill båda sina barns bästa. tro mig det känner Alvin även om du stundtals känner att du är på fel plats. kämpa på med matningen och hoppas Signes viktökning fortsätter.
stor kram Fröken F

 

en mamma...

16 oktober 2010 13:58

Förstår precis din frustration över att matningen tar 1h, jag satt 7 timmmar om dagen och bara ammade i 5 månader, man känner sig minst sagt låst.... men vad gör man inte för sina underbara barn :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En hälsning från den alltid så lyckade, svala bloggfamiljen med genomglada, vackra barn och ett grundmurat kärleksfullt föräldraförhållande.   ...................................   Ja.... och så en från familjen som inledde julen med magsj...

Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog f...

För er som läste om vårt löparinitiativ kopplat till Musikhjälpen 2013 och tyckte att det var en bra grej - så här gick det. Eller, sprang det snarare...     TACK alla ni som bidrog. Ni ger mig hopp om mänskligheten. ...

Lucka #12: Tre kilometers promenad. Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och pre...

http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/lonesome-runners?sent=success En mil. 44 varv. Hittills över 11 000 kr i bössan. Trött och nöjd.   ...