Igår vägde vi den lilla kroppen igen och det var minst sagt muntert ska jag säga. Signe, som den senaste tiden bara gått upp i genomsnitt femtio gram per vecka, smackade nu till med sextiofem gram på ett dygn! Jag stod nästan och skuttade av glädje vid vågen. Det var underbar. Efter vägningen fick jag matat henne ännu en gång och lyckades med viss möda få i henne ett fullt mål igen. Det tar tid, det är trixigt och kräver full fingertoppskänsla för att hon inte ska somna/ge upp/kräkas, men det går till slut.

Nöjd och glad kunde jag så gå till mitt rum och SOVA. Jag hade varit hemma en sväng på dagen för att hämta kläder, mat och annat behövligt och då passat på att även packa ner en riktig kudde och ett täcke. Upp med dem i sängen. Dessutom rev jag loss madrassen från extrasängen, lade den på min säng och parkerade mig sedan, likt prinsessan på ärten i en mjuk och skön bädd och slocknade som ett ljus. Vi hoppade över amningen helt under natten, de blå änglarna matade och jag sov och sov och sov. Idag känner jag mig som en ny människa och blev faktiskt uppriktigt glad när läkaren sa att han ville ha kvar oss i minst ett dygn till. Lite mer av en sådan här tillvaro och jag är back in buisness igen och kan åka hem och skapa en dräglig tillvaro för min familj. Det blir bra det…