Min mage har visst extremt nedsatt känsel. Den intuition som jag trodde mig kunna lita på har gått och tappat stinget. Signe var inte alls bättre idag. Hon var sämre. Svullnaden på foten hade utvecklats till en varfylld böld och syresättningen svajade hit och dit när vi kom till sjukhuset idag. Vi hade Alvin med oss så det var inte läge att låta paniken brista ut i full blom, utan vi fick sansa oss så gott det gick. Personalen hade hur som helst en lugnande inverkan på oss och läkaren hade redan lagt upp en plan som man sedan arbetat utifrån under dagen. Antibiotika för att behandla den lokala infektionen på foten. Provtagning för att säkerställa att det inte fanns spår av infektion i blodet – provet var negativt. Punktera bölden och dränera den på innehåll. Ta prover på det vidriga klet de fick ut för att möjligen kunna säkerställa hur bölden uppkommit. Alvedon mot smärtan. Blodtransfusion för att få upp blodvärdet. Vilken dag!

Mitt i allt detta, som vi så klart inte har kunnat vara särskilt delaktiga i, mer än att stå tölpaktigt bredvid och titta på, har vi försökt ha en fin dag med Alvin. Vi var ifrån sjukhuset några timmar under dagen och gjorde turistrundan i staden vi ofrivilligt vistas i. Riktigt lyckat faktiskt. Sedan har jag och Fredric gått omlott mellan våra två barn och försökt få dem båda att må så bra som möjligt. De är tappra kämpar båda två, var och en på sitt sätt.

Nu ska jag försöka sova.