Det känns som om hela Svea rike är lite dagen efter idag. Så även jag. Mest dagen efter värkar, men visst, även jag låg vaken till långt efter midnatt och tittade på glittrande vackra människor på kunglig bröllopsfest.

Det har varit någorlunda stiltje på värkfronten idag, även om det gick att urskilja lätta krusningar på CTG-kurvan som mäter aktiviteten hos livmodern. Jag försöker ändå tänka positivt och har siktet inställt på veckoslutet när vi ska göra en ny viktuppskattning.

Jag har klurat ut hur man laddar ner sitt Spotifykonto till en annan dator och njuter just i detta nu av en ny samlingsskiva med Lisa Nilsson. Jag blev lite nostalgisk av hennes skönsång i samband med det kungliga bröllopet och fick mersmak helt enkelt. Jag lyssnar på musiken i hörlurar vilket ger dubbla fördelar. Dels hör man detaljerna i musiken på ett fantastiskt sätt och dels slipper man höra grannarna. Jag har en ung blivande mamma på rummet just nu och även hennes pojkvän tillbringar stor del av sin tid här. De har varit på avdelningen ett par veckor och har lärt känna bland annat ett par som nyss fått en son. Trots att det sistnämnda paret har ett eget rum så träffas de gärna här inne och stämmer av läget. Jag har förmodligen en för mig okänd förmåga att blir ett med väggfärgen eller transformeras till en lampa för de verkar inte märka att jag är här. Göteborgska är så klart en väldigt trevlig dialekt på alla sätt, men jag måste tyvärr säga att den låter otroligt imbecill ibland. Eller så är det så att den förstärker intrycket från den redan imbecille. Dialogen mellan paren från förorten låter hur om helst så dum i mina öron att jag vill stänga av dem. Saxat ur en diskussion om den obstretiker som var med under den ena kvinnans förlossning: ”Asså man måste ju vara lite knäpp i huv’et för att kunna jobba med att stirra in i vaginor hela dagen.” Diskussionen tog sedan en märklig vändning mot sambandet mellan val av yrke och sexuell läggning. ”Jag menar, jag tror ju inte precis att pizzabagaren äter pizza när han kommer hem så att…” Slutsatsen måste alltså bli att manliga specialister inom gynekologi är sinnesförvridna och homosexuella medan deras kvinnliga kollegor bara är sinnesförvridna. Hmmm… Frågan är om inte någon borde gå vidare med en empirisk studie på ämnet.

Man måste få lov att störa sig lite på människor som man helt ofrivilligt måste dela rum med. Jag har för mig att det står någonstans i grundlagen, som ett slags tillägg eller fotnot till yttrandefriheten.

Jag pratade med min man förut och han beskrev hur vår vackra trädgård prunkade precis som en trädgård ska i försommartider. Jag hann precis få ner fröna i jorden innan jag lades in kan man säga och att nu inte få vara på plats och njuta av grönskan gör mig så ledsen. Jämförelsen sjukhus – fängelse ligger inte långt bort i en situation som den här, men min kloka make kom fram till att skillnaden ju ändå måste vara att han bara blir gladare ju längre jag stannar på sjukhuset, vilket så klart inte varit fallet om jag suttit i fängelse. Jag tog det som någon form av komplimang.